Where do you wanna go today Mr Mäcitaloo?

http://smartsontestpilot.se/lg-optimus3d/bli-testpilot/#comment-168

http://www.lg.com/se/optimus3d/index.jsp

Nagga huden och .. vinn din egen gaddning

http://www.tlcsverige.se/tavla

That night I went downstairs to pull out a knife from my back. I buried it inside so long I was bending backwards just to walk. Looking straight; not at me but on my fate. That armored rider wrapping my head into thorns. Licking my blockbuster blood on my head. Whilst I was makeing coffee in the dark. Brewing for two; hopelessley beliving for a bright crossroad carwing out the dark from the shadows of the mind. Like a box filled of darkness. Building a castle in my mind full of trolls screaming. Tick, tock, tick, tock!

That clock again, makeing me crawl again. While I silently screaming. Running backwards. Thinking upside down. Coughin dust, while time comes by to give it´s blessing. Im kissing air and bending backwards screaming. Not today, I pull that knife out of my back. Stareing back in those black eyes!

Im up you son of a bitch! Hit me harder cause this is not the end ..!

The man went down the hill with an arrow stuck in his back. He wasnt hurt! Not wounded; neither dead. Just relifed cause he lost that day and admitted to himself he had courage enough to walk aways being a gigant at that hill. Being a fearfull man of his own destiny!

Causing a arrow in the back that was a life lesson. Raining down at his conciouns. Being held prisoner behind his mysterious apparence. Not a ghost anymore.

Fingering the trigger not shoting. Just won the knowledge of what it´s like being free! Fly like the wind. Run like a mustang!

The sund stood tall that day!

Cause he will never die alone!

Dansa som en älva. Längs stigen ned mot bäcken. Dansa som att det är din tid nu. Flyg fram med ett barns sinne. Låt dig hänföras av din odödliga lusta av att verkligen leva. Strunta i vad som är eller var. Flyg fram som en ödla som jagar fram i savannen. Var inte rädd. Var inte längre rädd för sådant som skrämde dig. Dansa fram som en älva för allt du är värd. Vandra med nakna fötter genom terrängen. Vandra som att det var din sista färd för att rensa dig. Vandra där som att du kände din väg. Som att du visste vad du verkligen ville med allt. Vandra fram som en skogshuggare med din yxa vilande på sin axel. Vandra med ett leende. För det här kan vara sista vandringen. Vandra som att det var sista stegen.

Landa i en vulkan. Andas åska och blästra ditt sinne med en sanning som du inte kan hantera ens med tång. Vandra vidare. Vandra tills träden släpper löven. Landa mitt i och gör en ängel. Ösnka dig allt och hoppas inte på något. Vandra för alltid din egen väg. Där ingen annan går. Där ingen annan förstöår. Då är du hemma.

Smaken av sotig lunga. Smaken av din förnekelse alá carte. Medium rare stekt på kol inför en himmel av slocknade stjärnor. På en pidestal av smitt stål av en dåre som än längre inte tilltalas vi namn. Det här är slutet på en era som du förljugit som en sanning. Det är dags att finns vägen nu. Släntra sig mot målet som känns som en evighet. Det här är din bibel beskriven av din egen judas. Det här är nära slutet så min vän vandra som en herde längs vägen mot din tänkta undergång. Men frukta inte.

Vandra med rak gång mot vad som kan vara vändningen. Din tänkta undergång blir till ditt brinnande äppelträd. Äta aska. Ladda inför the suckerpunch of the year. Nacksving på ödets nyck. Zero to none. Det här är revanshen sedan födseln.

Din karta målades av en blind. Ditt sine av en döv tänkt förgjuten avundsvärd höghattad, tankeform utgjuten från isglass. Lång dags färd mot en natt salt som en lackritpuck.

Vandrar längs dessa oavkortade rader. Jag ger inte upp. Då ska mina salta tårar fylla era ristade stenar. Det är dagen jag lämnar över. Jag vandrar hand i hand med Dante. Hela livet är en komedi!

Being mad as a hatter, being mad as yourself, beliving your a hatter. In a mad land far away fromreality check and bloodpressure, you might assume your a turkey running wild. Being missplaced; lost for sure during your everyday jogg trough countryside being ashamed of your true identity and place in lifewheel called your sentence during theatime. Continusly seeking the bloodline during a wounded heart, shoot down by a evil misscaraged angry mob of heyenas.

Only takeing a bite of your past scentens brought to you during commercials while being put of; enough as(s) it is. Haveing your last break. Figurering your last scentense over thea time in other part of the world. You realize that you just have lost the last piece of your understanding while you even wasn´t there. Placed in order to function for a higher cause they told you. Meaning your next in line for suckerpunch. You duck un-intensionsly. Losing your glasses. Finding a room in the wall. A Crypt where you can hide for not being a good gunner. Being missed by only a handfull of ants playing games inside your mind. Cause how are you well being. Walking the celling with rubber boots and a helmet of clay.

Thinking backwords or neither breathing then eating slices of your countions. Fireflys circeling around you like angry fire bullets. Haveing a blast or just being passed. By the locomotive of a angry wizard. Speeding lightspeed ahead of everyone careing to try noticing him blowing himself skyways away. He´s a hero now. Blowing smoke up the chimney. Telling storys of unicorns flying sideways doing airline commercial.

There´s your life in a bucket. Rocking sideways throught storms upcome by emotions of a past that wasn´t meant for this world. Drawn like EKG´s on the celling when you malfunction in the middle. Reseting by twitching the electric´s flying airmiles to nearest hospital. Kickstarting your heart while it feels like you fainting in to cloudy streets of unknown cities. Burn marks on your chest meaing you did confess that life is worthy of being attached to for a while more. Stepping like Chaplin. Catching the sunlight with your eyes. Hello world this is a message from the center of feel good. Im gonna make it through ...

 

Molnen tävlade på himlen den dagen. Solen gömde sig mitt bland och det gick inte att se ett uns av solsken. Längs snöklädda vägar klättrade den varaktiga känslan av att det här var en galen dag. Började baklänges med ett galet banjo-komp. Skrattandes längs tomma gator ekandes bland husen med dem fega färgerna. Musiken slank ut bland den vita snön. Ramlade över broar och bland gatlyktor. Lämnade efter sig en eufori av galenskap. En känsla av välmående. Prasslade som presentpapper vägen fram. Mitt i ögat av stormen fanns den sanna glädjen. Där regnbågen slutar fanns målet.

Den svepte vidare. Molnen slutade tävla. Fåglarna flög vidare. Banjon fick sällskap av trummor och en bas, en rökig sångare. Vägen fram, mitt bland trafikanter. Bröt alla lagar som skylde deras väg.

Det var ingen galenskap. Det var en kärleks revolution!

För måndagar är för konstiga för att undvikas eller battlas med.

Jag vandrar baklänges i min utveckling. När andra lagrar sin musik digitalt och vill gömma och måla vitt på väggarna. Då dyker jag i myrornas skivbackar. Borstar av lp´n och lirar plattor old school. Min guldgruva är spotify mitt shangri-la lp-svarven. Jag tänker digitalt men jag beter mig analogt. En savage, old-passion-guy-with-a-sense-of-humor! Hellre skrikig gröna medaljong tapeter och old-school teakbord med en servis från en svunnen tid. Jag har en ikea spruta i armen men min själ är kvar i 50 - 60 - 70 talet. Rötterna, färdas ned i marken. Gräver mig ned som en mullvad i den blöta myllan och gräver mig ivrigt ned bland en svunnen tid full av avarter att kopiera till samtiden.

Blandningen av samtiden och framtiden och nutiden och drömmarnas land. Det är mitt shangri-la. Färdas i en Mustang med sin födelse i 60-talet. Se på en platt tv med gammal film. Stampa takten till Mumford and Sons. Dricka Tjeckiskt öl, väl kyld.

Vandra runt i välsvarvade pjuckor som någon stackare på andra sidan planeten tillverkat för att något direktörs arsle ska äta gåslever till frukost. Pastej middag och en årgångswhiskey och godnatt. Karma, jag tror på karma. What you give is what you get. Time to meet your maker.

Då är det redan försent för dina intränade ursäkter. Då får du ta ditt straff din cirkus apa! Nu in i ljuset!

Im a man of passion brukar jag uttrycka det. En litterär galning i skepnad av ett lamm. Trevande som en lindansare kring en öppen eld. Fullskaligt galen i ett landskap som inte passar min ande. Men jag trevar mig fram som en instängd fånge. Vrider min gestalt genom mineringen. Vandrar gatan fram med en andedräkt av eftertänksamhet. Osande av avund och hämndlystnad. Tanken bär mig gatan fram som i en osynlig vagga. Gatan klädd av svavel vandrar jag med kolspaden på min värkande axel. Men ingen kan slå bort flinet från mina läppar. Den rastlösa foten som stampar sin egen takt. Min livs-takt. Rytmen av hjärtat som bankar på som en hammare i takt med skärande rörelse. En sinusformad bankade trumma som varnar för en tänkt showdown. En litterär gärning som dog i sin egen födelse. En urspilld urna som dammar ner hela teatern. Den tomma scenen.

Den tomma förödelsen i en mans kamp mot sitt eget lynne. Sin rock full av kort av demoner. Mitt bland frälsta ramlar han omkring som en märkt man. Simmar motströms som en gazell i floden. Vrålet från vattenfallets kant ner mot evigheten.

Två ord ... dra åt helvete (nej tre). Klappra iväg gatan fram för jag är inte redo. Inte nu inte någonsin. Den dagen söker jag upp dig och drar dig gatan fram. Show you the ropes. Likt din mentale baneman drar fram utan tanke på din oskuld. Den dagen kommer vi göra upp i min rock. På scen. Kylda drycker, varmt tilltugg. Du kommer förfasas över min illvilja att dra dig i smutsen. Men vinner jag kommer du för alltid skotta ditt djävla kol. I annat fall kommer jag knäfalla dina hovar och tillbe dig som min ödmjuke tjänare. Då har du också min ryggrad som ditt halsband. Im no longer in use then ...!

Touche .. apa .. ödla .. åsna .. rikoschett! Mitt i planeten som en kulmen av ditt handlande kommer jag ramla ned över dig och döda dig som alla andra demoner. Som en messias som rasar .. regnar ned. Som det värsta jävla storm du någonsin befunnit dig i. Landa som en finstämd muskel i din annars kryddiga ensambel. Lika välkommen som en påse feces på julafton.

Känn glöden av min cigarr i mungipan som ett statuerat exempel av mitt dårskap. För jag är inte klar med dig. Skivan snurrar vidare. Kapan bildar ett segel. Jag seglar vidare längs tomma stränder. Månen står högt i natt. Regna ned ..!

Vandrar omkring där bland molnen. Som om inget hade hänt. Ser ut över landskapet. Stilla, inga vindar, inget regn, bara solsken. Glada ansikten. Ler mot solen. Ler mot människorna. Ser ner mot mig. Vinkar. Det spänner över bröstet, regnar över mina kinder. Hjärtat hoppar över ett slag. Jag sträcker ut armarna i en korfäst rörelse. Räknar stjärnorna. Låter molnen sakta glida förbi. The wink, jag såg den. För jag såg er blinka. Saknar, saknar så det gör ont. Men tiden är inte inne än. Inte riktigt än. Men en dag ses vi igen. Det lovar jag.

Tände inget ljus, men ljuset i hjärtat brinner alltid!

Jag saknar, ni saknas mig! För alltid för evigt! Skall göra er stolt!