Rider of the storm ...
För mig är skrivandet ett flöde, det måste komma naturligt. När jag placerar örat mot hjärtat ska orden flöda obehindrat. När det inte gjort det i veckan har det varit väldigt naggat ordflöde. Men alla hinder är till för att överkomma.
Minns att jag läste i en bok av en kinesisk författare att .. det är bara en dåre som försöker stoppa ett tåg handgripligen. Sunt! Summan var dock att man skall känna sina styrkor och svagheter. Det är egentligen en ständig kamp om begränsningar, klara jag det? vågar jag det? Oftast låter jag mig begränsas av andra människors förväntningar och outtalade tro om min förmåga.
Jag funderar ofta på hur vi människor vill kategorisera yrken och förmågor, författare, skådespelare, snickare, travkusk, bagare, lärare etc. etc. Vad skulle göra att jag kan titulera mig författare? snickare? osv. Att jag är utbildad? att jag har erfarenhet?
Jag låter dessa funderingar fortsätta åka skridskor i mitt sinnelag. Jag lämnar dem på sin plats och låter dem skrinna vidare. För jag vet att jag är hyfsad på att skriva, att jag kan skruva upp en hylla, laga möbler och vara allmänt fiffig. Det är inget jag måste bevisa.
Jag bevisar hela tiden för mig själv att jag kan om jag vill. För jag kanske inte alltid tar dem bästa besluten, men dem är i alla fall mina egna!
Minns att jag läste i en bok av en kinesisk författare att .. det är bara en dåre som försöker stoppa ett tåg handgripligen. Sunt! Summan var dock att man skall känna sina styrkor och svagheter. Det är egentligen en ständig kamp om begränsningar, klara jag det? vågar jag det? Oftast låter jag mig begränsas av andra människors förväntningar och outtalade tro om min förmåga.
Jag funderar ofta på hur vi människor vill kategorisera yrken och förmågor, författare, skådespelare, snickare, travkusk, bagare, lärare etc. etc. Vad skulle göra att jag kan titulera mig författare? snickare? osv. Att jag är utbildad? att jag har erfarenhet?
Jag låter dessa funderingar fortsätta åka skridskor i mitt sinnelag. Jag lämnar dem på sin plats och låter dem skrinna vidare. För jag vet att jag är hyfsad på att skriva, att jag kan skruva upp en hylla, laga möbler och vara allmänt fiffig. Det är inget jag måste bevisa.
Jag bevisar hela tiden för mig själv att jag kan om jag vill. För jag kanske inte alltid tar dem bästa besluten, men dem är i alla fall mina egna!
Maia Hirasawa - The worrying kind
Kommentarer
Trackback
