Den längsta av dagar ...

Sedan den förrädiska kvällen när Ofelia fastnade i dörren och vred sönder sitt ben så har jag försatt mig i känslomässigt vakuum. Otroligt påfrestande hela färden. Men nu är hon hemma igen och mår bra efter omständigheterna.

Katter är så otroliga på många sätt. Deras förmåga att läka. Men framför allt deras förmåga att ändra beteende efter sina egna kroppsliga förutsättningar. Fyra ben, nu 3, kan leva ett lika gott liv med 3. Så dagens tal är just 3.

Ofelia gumman, vilken kämpe hon är!

I övrigt så räknar jag tid, jag sitter vid en ö i ett landskap av bord. Så passerar dygnet och jag är hemma igen. Mitt personliga Shang-gri-la. Vila hjärna och själen.

Läser om S.A.S, ett av världens farligaste militära insats förband. Väldigt intressant bok. Får pikar av min sambo för att jag läser så sakta ;)

Myser med Ofelia. På måndag åker stygnen då är det hela lägenheten som är planen igen.

Dygnen passerar i vågig takt. Men nu börjar jag snart räkna in fredag och hemgång.

Mazel Tov Mille! I salut you!

http://hem.passagen.se/jonte.s/herman_hedning/Darnell-10.jpg


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0