Ofelia - Hero!
Igår hände en olycka, som många olyckor så hände det hemma. Stod i köket. Lagade mat. Samtalde med sambon. Klätter katten Ofelia klättrade på nätdörren till kontoret. Som hon alltid göra några gånger per dag. Men just den här gången blev utgången en tragedi. På sin väg ner fastnade Ofelia med vänster bakben i dörhandtaget och blev hängandes. Skrikandes.
Tiden frös och jag hamnade i passivitets vakuum. Först när sambon knuffade till mig så staplade jag till och fick lös Ofelia som skrämt sprang och gömde sig.
Kan inte ens tänka mig den smärta hon kände när hon hängde där. Benet i helt fel vinkel! Usch, har inte skakat av mig det än. Önskar jag kunde bära en del av den smärtan för att avlasta henne.
Jour havande veterinären ville undersöka Ofelia (osäkert om det var benbrott eller höft ur led). Efter lyssnat till mina egna hjärtslag och utbytt lugnande blickar med min sambo.
Röntgen och lugnande sprutor. Vilken hemsk känsla att se Ofelia ligga där livlös och bara andas. Tom i blicken.
Vi strök på henne, ögonen var bara uppspärrade och den där gnistan fanns inte där. Preparaten i henne hade verkat. Jag såg in i dem där annars så bestämda ögonen som bara såg tomt på mig. Mitt hjärta darrade. Kändes som att det hoppade över ett slag.
Kändes som att tiden stannade när hon låg. Men så såg jag hur pupilen ändrades. En svag rörelse i ögonlocken. Sakta började hon vakna ur sin medicinska dimma. Vi strök hennes vackra päls. Sakta vaknade hon upp igen. Spände ögonen i mig. "hem, nu, omedelbart"!
In i bilen hemmåt igen. Tack så otroligt mycket Sandra som skjutsade oss och med sin lugna inverkan höll oss nere trots våra total skräckfärdiga tankar om vad som hänt Ofelia!
Så närmsta dagarna blir det vila så mycket som det är möjilgt för en väldigt bestämd katt! Smärtstillande för att avlasta smärtan.
Kan utan tvekan konstatera att hade en människa råkat ut för samma smärt-tröskel så hade vederbörande svimmat av smärtan.
Ofelia du är min hjältinna! Den här är till dig:
Tiden frös och jag hamnade i passivitets vakuum. Först när sambon knuffade till mig så staplade jag till och fick lös Ofelia som skrämt sprang och gömde sig.
Kan inte ens tänka mig den smärta hon kände när hon hängde där. Benet i helt fel vinkel! Usch, har inte skakat av mig det än. Önskar jag kunde bära en del av den smärtan för att avlasta henne.
Jour havande veterinären ville undersöka Ofelia (osäkert om det var benbrott eller höft ur led). Efter lyssnat till mina egna hjärtslag och utbytt lugnande blickar med min sambo.
Röntgen och lugnande sprutor. Vilken hemsk känsla att se Ofelia ligga där livlös och bara andas. Tom i blicken.
Vi strök på henne, ögonen var bara uppspärrade och den där gnistan fanns inte där. Preparaten i henne hade verkat. Jag såg in i dem där annars så bestämda ögonen som bara såg tomt på mig. Mitt hjärta darrade. Kändes som att det hoppade över ett slag.
Kändes som att tiden stannade när hon låg. Men så såg jag hur pupilen ändrades. En svag rörelse i ögonlocken. Sakta började hon vakna ur sin medicinska dimma. Vi strök hennes vackra päls. Sakta vaknade hon upp igen. Spände ögonen i mig. "hem, nu, omedelbart"!
In i bilen hemmåt igen. Tack så otroligt mycket Sandra som skjutsade oss och med sin lugna inverkan höll oss nere trots våra total skräckfärdiga tankar om vad som hänt Ofelia!
Så närmsta dagarna blir det vila så mycket som det är möjilgt för en väldigt bestämd katt! Smärtstillande för att avlasta smärtan.
Kan utan tvekan konstatera att hade en människa råkat ut för samma smärt-tröskel så hade vederbörande svimmat av smärtan.
Ofelia du är min hjältinna! Den här är till dig:
Foo Figthers - There Goes My Hero
Kommentarer
Trackback
