Det här är ingen neråtsång ...
Ibland innfinner sig känslan av att allt är "as good as". Det blir inte bättre än så här. Den kryper på mig som en sjäsligt plåster. Dunkar med sin hammare mot min känsliga person och låter lova att det blir aldrig bättre än så här. Jag vägrar men låter mig önska att det skall ändras till det bättre. Men jag kastar min önskan i dammen och ser mot stjärnorna. Tecknar mot mina framlidna fäder och ber om hjälp. Lyssnar och bara ler mot deras tysta talan.
Försjunker i djupa veck och funderar vidare. Lösningen är den jag bär på. Tyngden av mitt träkors får inte dämpa min längta att förändra min ambition att kasta loss från detta 1984 tals läge.
Jag är starkare än imaginära olycksbroder som tynger mina axlar.
Allt in i kaklet och kämpa på, as good as! På riktigt - dra åt helvete! Det kommer aldrig bryta mina bojor. Jag har makten i min hand, endast jag själv kan uppstå som fenix!
Bobby the brain!
