It´s gonna be a long walk home ...

När du kan höra livspumpen dunka på insida av sitt galler. Då dina sinnen tappat sin tänkta takt. Då du inte känner smärtan längre. När gnistan inte tänder. När Mickeys röst känns som en viskning. Re-group, re-group Captain. Som en knastrig radio spelar sinnena dig ett spratt. Plötsligt finns dem där, igen. Som diffusa andar i pereferin av ditt seende, bara för att se hur du mår. Så nära men så långt borta, så långt i himlen dit mina händer inte når.

Vinden av hans vinslag känns som en smekning mot kinden. Klor som borrar sig genom bomullstyget. Hans tysta andetag. Viskar i mitt öra. Lyssnar till min andning. Hulkandes, hans röst gör mig trygg. Ler och ser mot sjärnorna. Vi räknar stjärnor tillsammans. Nu har han en egen stjärna.

Räknar tid, räknar skeenden, snart är vi tillsammans igen. Ler mot hans siluett som avtecknar sig mot himlen. Hans ande är en kungsörn. Mozel Tow!

http://www.crystalinks.com/aztecspiritbird.jpg


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0