Where do you wanna go today Mr Mäcitaloo?

Det är viktigt att fira när man känner framgång. Att låta sig själv bli riktig jävla glad och njuta av framgången. Känna att man lyckades just då och att andas och smaka framgången. Det här är livsviktig för mig. Att skaffa en yrkesidentitet är för mig lika viktigt som att vakna på morgonen.

Så efter den här mentala berg och dalbanan .. har jag landat på marken igen. För det kom och ruskade om mig som en virvelvind. Fick mina sinnen att explodera, sköt iväg min glädje till nya höjder (I think I heard a shot - Zack dela rocha).

Den kvällen överraskade min älskade sambo mig. Fick ett fint kort och en ny klocka (Im a collector, klockor, dryck, ja lite olika grejer). En svart av märket Jet Set. Skålade i kylt bubbel. Sedan satte jag mig ute på balkongen. Med mitt rocky kristallglas (special made, tack ännu en gång honey). Rökte en cigarr och drack av min Limited Tequila (nej inte blasket du dricker på lokala öl-sjappet). Räknade moln och för en stund så befann jag mig på en annan planet. Allt klickade. Som ett perfekt stämt piano.

Måste låta sig glädjas! Lika viktigt som att komma ihåg att andas.

Wag the dog ...

Jag andas in hårt ännu en gång. Sedan sluter jag ögonen och hoppar. Faller handlöst mot ovissheten. Men jag känner mig lycklig. För det här är inte slutet. Det är början! Början på den nya väg jag vågat vandra vidare på.

Tillslut nådde jag fram till en bergsrygg jag inte längre kunde ignorer. En känsla av att det är färdigt nu! Måste vidare. Kan inte andas i instängd kontorsmiljö längre.

Måste våga, kasta sig ut! Det är jag skyldig mig själv. Väga bryta invanda mönster. Våga bryta cirklar mönster. Tatuera in nya istället.

Det här ska bli bra!

Im on it Sherlock .. im still on it ...

Ibland känns veckodagarna som en lång ökenvandring. Brännande hett och alldeles för lite syre. En plats som inte är ämnad för människor. Med skinn som läder tänker jag på strilande regn. Jag önskar mig bort i tankarna. Försöker se bortom den dimma som stockar i mitt tanke väsen.

Jag speglar mina innersta tankar och går motsatt väg. Blir oklanderligt effektiv och arbetar som en robot. Stänger ute omvärlden och blir tilll en perfekt marionett som passar in i ramverket utan att få utstå spott och spe från övermakten.

Modelerar mig själv in i en position som gör att jag inte känner mig hjärtat. Bara spelar spel i sinnet. Hjärtat bara pumpar vidare. För en stund känner dem inte varandra. Träffas dem så nickar dem bara artigt.

Själv sitter jag där som en betraktare i hatt och käpp. Sannerligen en betraktare.

Jag vilar på min bänk i väntan på mitt ödets dom.

Lyssnar ännu mer på Little Lion Man.

As brothers we stand .. Your not alone in this, as brother we will stand and hold your hand ..!

Skruvar fast skruvarna med fästen på baksidan av LCD tv´n imorgon skall borrhammaren fram och upp med den på väggen.

Dem kallar mig galen. Våga en tv på väggen ..! Bara våga .. våga att hoppas, våga hoppa! Våga att älska ..

Regina Spektor - Hero