Where do you wanna go today Mr Mäcitaloo?

När vi möttes simmade bakom sotigt glas. En dykare på djupt vatten med en hemlängtan som snodde knutar i hjärtat.

Maria du gör mig lycklig! Jag älskar dig så!

Jag andas in hårt ännu en gång. Sedan sluter jag ögonen och hoppar. Faller handlöst mot ovissheten. Men jag känner mig lycklig. För det här är inte slutet. Det är början! Början på den nya väg jag vågat vandra vidare på.

Tillslut nådde jag fram till en bergsrygg jag inte längre kunde ignorer. En känsla av att det är färdigt nu! Måste vidare. Kan inte andas i instängd kontorsmiljö längre.

Måste våga, kasta sig ut! Det är jag skyldig mig själv. Väga bryta invanda mönster. Våga bryta cirklar mönster. Tatuera in nya istället.

Det här ska bli bra!

Im on it Sherlock .. im still on it ...

Ibland känns veckodagarna som en lång ökenvandring. Brännande hett och alldeles för lite syre. En plats som inte är ämnad för människor. Med skinn som läder tänker jag på strilande regn. Jag önskar mig bort i tankarna. Försöker se bortom den dimma som stockar i mitt tanke väsen.

Jag speglar mina innersta tankar och går motsatt väg. Blir oklanderligt effektiv och arbetar som en robot. Stänger ute omvärlden och blir tilll en perfekt marionett som passar in i ramverket utan att få utstå spott och spe från övermakten.

Modelerar mig själv in i en position som gör att jag inte känner mig hjärtat. Bara spelar spel i sinnet. Hjärtat bara pumpar vidare. För en stund känner dem inte varandra. Träffas dem så nickar dem bara artigt.

Själv sitter jag där som en betraktare i hatt och käpp. Sannerligen en betraktare.

Jag vilar på min bänk i väntan på mitt ödets dom.

Lyssnar ännu mer på Little Lion Man.

As brothers we stand .. Your not alone in this, as brother we will stand and hold your hand ..!

Skruvar fast skruvarna med fästen på baksidan av LCD tv´n imorgon skall borrhammaren fram och upp med den på väggen.

Dem kallar mig galen. Våga en tv på väggen ..! Bara våga .. våga att hoppas, våga hoppa! Våga att älska ..

Regina Spektor - Hero

Luften tätnar och omsluter mig helt. Fryser utan att det känns kallt i luften. Den kramar om mig mer bestämt än kärleksfullt. Känslan av att vara instängd i en oändlighet! Att simma bröstsimma i en torrlagd flod. Stampa på samma plats i för små skor som skaver fötterna.

Jag gnisslar tänderna åt stormen som blåser kring mitt sinne. Tankarna stormar omkring och gör mig matt.

Efter fjärde koppen kaffe med mjölk så har jag slutligen besegrat tröttheten min kropp led av. Tänker baklänges och morgonen startade på den gode värden björn´s soffa. Tänkte se UFC galan under natten men med lite eftertanke sov jag istället då jobb stod för dörren denna söndag.

Håller mig helt isolerad från SMS, facebook, bloggar, alla typer av nyhetsflöden undviker jag tills dess att jag kan komma hem och se nattens gala.

Sträcker ut mig i en krucifix gest och känner hur det knastrar i kroppen.

Utanför mitt fönster bildar molnen figurer, oändliga landskap som busar med solen.

Hann med två födelsedagsfiranden igår. Började "in reverse" tårta och kaffe hos svärmor och sedan Tacos hos björnen! Trevligt, hann med TP och se slutet på Schlagern, det går verkligen inte att tävla i musik. Mycket kan man tävla i men inte musik!

Bara lugga resten av dagen. Sedan äntligen hemmåt! Saknar familjen!

Btw. Grattis på morsdag kära mamma!

Ibland innfinner sig känslan av att allt är "as good as". Det blir inte bättre än så här. Den kryper på mig som en sjäsligt plåster. Dunkar med sin hammare mot min känsliga person och låter lova att det blir aldrig bättre än så här. Jag vägrar men låter mig önska att det skall ändras till det bättre. Men jag kastar min önskan i dammen och ser mot stjärnorna. Tecknar mot mina framlidna fäder och ber om hjälp. Lyssnar och bara ler mot deras tysta talan.

Försjunker i djupa veck och funderar vidare. Lösningen är den jag bär på. Tyngden av mitt träkors får inte dämpa min längta att förändra min ambition att kasta loss från detta 1984 tals läge.

Jag är starkare än imaginära olycksbroder som tynger mina axlar.

Allt in i kaklet och kämpa på, as good as! På riktigt - dra åt helvete! Det kommer aldrig bryta mina bojor. Jag har makten i min hand, endast jag själv kan uppstå som fenix!

Bobby the brain!

När dagen gryr vaknar jag som en klocka när solen skiner. Eller kan det vara när katterna tycker det är dags för frukost kring fyra tiden på tidig morgon? Kravlar mig upp och känner solens värme välkomna mig ur sovrummet. Hell Yes tänker jag! Lyckas skaka av den värsta lik-stelheten, häller upp frulle till missarna. Pillar fram filter, kaffe, och brygger en kanna. Kikar ut genom fönstret likt en uggla. Öppnar balkongen och lyssnar till fåglarnas sång. Sambon sover vidare. Själv tar jag plats på "front row" mitt i solen. Läser M3 och Pc För Alla. Japp jag är en gammal datornörd. Jag är ingen hacker men jag älskar teknik.

Jag omfamnar den, men är en väldigt nogrann konsument innan jag investerar. Samtidigt är jag en skorpion som handlar med hjärtat. Tänker med hjärtat. Helt klart praktiker än teoretiker. Hellre försöka och misslyckas än att fega.

Ler mot solen och tänker på den vise (var han en, vad tusan är han för djur, den visa samurajen? prästen? i kung-fu panda) "One often meets his destiny on the road he takes to avoid it".

Gillar smarta citat. Samlar på dem. Funderar och uppfylls av dem. En annan skön av helt annat värde är från Dolans Cadillac "bribe the devil for a trip to hell" (en grym film om hämnd), ovänta bra, med tanke på tidigare mindre lyckade filmatiseringar av Stephen King (It är undantaget).

Soltimmarna på vår balkong är annars ganska sparsamma. Ungefär mellan fyra och åtta på morgonen kan man räkna med sol.  Så det gäller fånga stunderna av solen som bjuds. Undrar verkligen vad arkitekten som placerade huset hade för tanke? Barnfamiljer med insyn mot innergården? Själv röstar jag för balkong mot skogen, eftermiddagsol och dubbelöppnad balkongdör med inglasad kuvös. Sweet!!

En dag så ... då skall vi bli med hus. Drömmen ett litet pittoreskt hus vid vattnet. Ett hus med karktär. Att få bygga en brygga, snickra utanför på tomten, en egen verkstad. Det är drömmen!

Sluta aldrig drömma!

Låt mig citera mannen från filmen saw "Fuck, oh fuck no, OH FUCCCCCK!!", ja ungefär så kändes det efter tio minuter av min första joggingtur på flera år! Så mycket smärta och så mycket kanaliserad ilska tog sig uttryck i att plåga min kropp.

Varför ställer sig ni frågande ...! Well, minister! Är man en skorpion så är man. Av eller på! Fullt ös eller total vila. Aktiv vila som jag lärde mig under min värnplikt.

När jag ger mig ut i joggingspåret är jag allt som oftast ensam. Jag och musiken i min mp3, cdspelare vad som än går att ta med sig lätt när man joggar.

Jag piskar mig själv att ge allt, ge järnet. Verkligen få utlopp för allt. Pumpa genom systemet. Rensa och in med nytt syre och låt musklerna göra sitt!

Gudars vad vilken lättnad det är. Min terapi mot allt i livet. Jogging. I spåret är jag som en light variant av forrest gump. Bara springer. Rensar hjärnan!

Innan jag drog iväg och sprang så gick jag ner och bara helt magiskt ställde in bromsarna så att de går att bromsa tvärt. Smörjde cykeln och pumpade däcken! Wtf ... det har jag tänkt göra i flera veckor. Plötsligt händer det bara .. den berömda tummen lossnar ;)

Nu skall jag unna mig ännu mer vatten och en morot. Se senaste TUF på balkongen!

Livet skall vara gott av leva ;)

När det är 20 plus grader utanför så finns inte längre några ursäkter för att stöka till balkongen så att det går att vistas där. Monterar fäste till nätdörren så våra underbara katter kan spana ut men inte smita ut på balkongen och göra en sky-dive tre våningar ned!

Istället blir det sele. Sigge ålar sig runt och vill snabbt in igen. Katten findus storm trivs och vandrar runt som en stolt tupp och njuter ute i den friska luften. Brottas lite och myser på. Vår lilla katten gustaf det (garfield)!

Den enda avigsidan med vår balkong är att det är sol från typ fyra fem på morgonen till klockan är strax efter sju. Får bara stiga upp lite tidigare för att smälta i solen en stund då ;)

Känns underbart att se björkarna börja knoppa. Gräsmattorna grönskar och oändligt soliga nätter! Norrland - evig kärlek!

Kungen på balkongen! Just kicking it!

Igår tog arbetsveckan slut. Exakt klockan fem körde jag mitt imaginära stämpelkort i botten och försvann som vinden. Sambon varmkörde motorn och vi susade hemmåt.

Ungsstekt fläskfile och potatisgratäng till middag satt som en smäck! Sedan in i min mini verkstad. Lödde ihop sambons ring som gått sönder. Voila lagad på en kick! Fast brände mig på lödkolven. Perkele!

Sedan lite snickeri. Våra undulater fyller år i morgon (läs idag 15:e maj). Blir fyra år. Så jag snidade ihop en ny gunga till dem. Se bilden nedan.

I min dröm har jag en större verkstad/garage med maskiner och verktyg där jag kan snickra på. Helt i morfars och farfars anda. Jag har då god påbrå. Även fast jag inte är något snickeriets mr myjagi på långa vägar.

Men den som inte försöker kan heller aldrig lära sig!

Att döva ut samtiden med hög musik är en väldigt givande behandling för mitt sinnelag. Jag stör ut det med musik som jag verkligen älskar. Som får mig att i otakt stampa i golvet och le av ren eufori. En skön känsla det.

Tvättar mitt solkiga samvete i en bäck fylld av hopp och längtan. Jag är en ensam krigare i själen, som bär ett berg av egen spunnen förväntan om lycka och framgång. Kolliderade med verkligheten. Saltar dem mentala rappen och känner mig levande. Fuck me and call med Santa!

Hänger all förväntan på tork och ler mot solen. Ingen kan skada mig i denna stund. Inga ord kan få min dag att regna ner som skit från himlen.

Förväntan, screw you hippe! Ser fram emot helgen!

Leka kock, spela brädspel, röja loss på Ikea!

Im Old School - Swedish Chef and Kermit

Metaforiskt talat; jag sket i det blå skåpet. Halkade på min egen svada bildiligt talat. Landade ovanför en avgrund som inte visade någon hänsyn för min galenskap. Förpassade mig i mental boja och leddes av föraktet längs en golgata av förakt.

I am the bad man! The sad man ...

What happens in vegas stays in vegas ..

När jag räknat in obligatorisk tid så är jag fri. Då kan jag vara människa igen. Ägna mig åt min egna tankar. Tanken av att människor i väst är borskämda av ren slentrian drabbar mig ofta. Vi vill äga allt, men aldrig ta ansvar för kunskapen. I min värld bör varje inidivid ta ansvar för sitt handlade.

Kunskap är inte alltid gratis men den finns där i olika skimmer för att övervinnas av dem som söker den. Jag är inte raketforskare men knoppen mellan axlarna finns där ändå och känner något. Formulerar tankar och funderingar. Jag tänker Strindberg "det är synd om människorna". För det är verkligen synd om människor som inte tar sig tid att tänka själva.

"I pity the fool" sa mr T. Kan inte annat än hålla med honom. För jag är också en samlare. Jag samlar citat. Meningar som låter bra eller har en "clever punch". Jag jag är en sådan nutidsmänniska som blandar svenska men engelska.

Jag känner mig också förbannat hungrig. Hungrig efter kunskap! Det finns inget som känns så förbittrande som människor som på något sätt insuerar genom deras egen trångsynthet att jag inte klarar det jag före-tagit mig.

News flash! Jag är mer envis än en fjällbjörk på tundran. Jag trivs med utmaningar, annorlunda förutsättningar. Cynism är inte undergången, det är en väg till förståelse och insikt.

Marv (vilken hjälte, en av bästa filmern jag sett).

En av dessa dagar, som slutligen bildar ett år, en enhet, ett årtal. Staplar det på hög och glömmer bort det med tiden. Ramlade påväg till arbetet. Det kommer jag att minnas. Ironiskt nog med tankarna svävande på benbrott, äldre personer som brutit lårbenshalsen. Känns nästan lika vanligt som att bli förkyld.

Jag bröt inget, men den hastiga smärtan var väldigt kännbar, men jag vandrade vidare! Log mot solen och andades frisk luft. Hoppas att jag har gode bra läk-kött!

Ljuset gör mig till en omvänd vampyr. Jag välkomnar ljuset. Ler mot solen och önskar vårens antågande snarast.

På vägen mot arbetet tänker jag på GSP och Brock Lesner. Vem skall någonsin kunna stjäla deras kronor? Vem skall jag stjäla kronan från?

Så är arbetsdagen slut. Sambon hämtar mig i lånad bil. Åker enkel väg hemmåt!

Hemma ... fuckin Shan-gri-lalala .... ser The Forgotten på femma. Shit vad jag saknat Christian Slater jag väl ser honom i rutan.

The Forgotten (promo)

Vår, älskade vår. Smet ut på lunchen, solen sken, det droppade från taken. Plötsligt så kändes arbetet inte så betungande längre. Fattades bara att fåglarna skulle kvittra lite högre och att jag skulle dansa gatan fram som ronja rövar dotter! What a feeling! Boostar sinnena när solen kommer fram. Oj vad jag ska köpa en Philips Wake up light till hösten när det blir mörkt igen!!! Våga vägra sluta vara grott gubbe på vintern!

Önskar jag kunde hissa upp de automatiska markiserna utanför kontorets fönster. Liksom Darth Vader stryper sina undersåtar att jag själv lyfter markiser och blir bländad av solen! Mind power!

Vore ett ganska coolt namn på en energidryck ... MindPower! Kom ihåg var ni hörde det först. Hohoho!

Smög iväg till Hemmakväll men "ve och fasa gustav Wasa" någon råtta har badat i lådan och stänkt upp filmerna på kanterna. Nä nuuuu!!!! Bäst att dem fyller upp igen. Likt ett filmbad man kan köra ner händerna i ända upp till armhålorna och gräva som en grävling. Jag älskar film. Blir lite extra tokig när den kostar 19 kronor styck. Det liksom konkurrerar ut allt annat motstånd. Förlåt, Dischshop, förlåt CDON!

Jag återkommer när det är dags för BOX köp!

Jag liksom voltar av glädje i mitt sinne. Andas torr kontorluft men hjärtat mår bra!

Ibland glömmer jag bort att känna efter när det gör ont i själen. När det liksom tar stopp och värker. Jag är en känslans riddare men ibland dövar jag mina tankar och låter dem skrika i sina katakomber. Jag tänker Freud, eller ja vilken psykolog gubbe det nu var. Trycka undan känslor, det undermedvetna. Förtryckta känslor likt sjunk bomber.

Gilla läget, hatar det jävla uttrycket. Kapsla in och förtryck, paketera och lek kamelont. Då önskar jag nästan att jag briserade i en kaskad av känslor. Nu har det blivit till min nemesis. Mattis du har ditt berg jag har .. ja det jag inte kan beklä med namn.

Allt grundar sig i rötterna. Starten, på livet, 30 år sedan. Sen solen bländade mig. Mycket vatten har runnit under broarna. Min hud är blästrad och jag har slutat växa på höjden.

Jag är en del av ett träd, ett livsträd, en gren, ett skott på en kvist. Jag tänker på rötterna. The soil, där allt började. Dem som bar mig fram i början av livet. Mina idoler, nu spelar dem poker i himlen.

Fan vad jag saknar dem!

Gabriellas Sång (jo fantastiskt låt)

Sedan den förrädiska kvällen när Ofelia fastnade i dörren och vred sönder sitt ben så har jag försatt mig i känslomässigt vakuum. Otroligt påfrestande hela färden. Men nu är hon hemma igen och mår bra efter omständigheterna.

Katter är så otroliga på många sätt. Deras förmåga att läka. Men framför allt deras förmåga att ändra beteende efter sina egna kroppsliga förutsättningar. Fyra ben, nu 3, kan leva ett lika gott liv med 3. Så dagens tal är just 3.

Ofelia gumman, vilken kämpe hon är!

I övrigt så räknar jag tid, jag sitter vid en ö i ett landskap av bord. Så passerar dygnet och jag är hemma igen. Mitt personliga Shang-gri-la. Vila hjärna och själen.

Läser om S.A.S, ett av världens farligaste militära insats förband. Väldigt intressant bok. Får pikar av min sambo för att jag läser så sakta ;)

Myser med Ofelia. På måndag åker stygnen då är det hela lägenheten som är planen igen.

Dygnen passerar i vågig takt. Men nu börjar jag snart räkna in fredag och hemgång.

Mazel Tov Mille! I salut you!

För nu kommmer vi ... Move(ing) it!

Ps3 .. you make me so proud !!!